|
Under tiden som jag skrivit in denna avskrift har jag ställts inför en
frågeställning. Varför har det ibland skrivits in modern som "målsägande"
och ibland fadern när ett litet barn dött (även när det verkar vara så att
båda föräldrarna var i livet) och skulle begravas?
Kan det ha
varit så att när ett barn ännu var odöpt så "hörde det till" modern och
att dopet blev en "faderns bekräftelse" på barnet?
Är det
någon som vet något om traditionen kring hur man förhöll sig till mycket
små barn vid den här tiden ?
Jag har
också sett att det ibland är kvinnor som står som "målsägande" när en
tjänsteflicka eller tjänstepojke skulle begravas. Kan det vara så att det
var vanligt att kvinnorna stod för alla hushållets affärer hemmavid om maken var
bortrest vid den här tiden? |